Man kan fråga säg vems liv jag lever egentligen, jag tänker hela tiden på hur andra ska uppfatta det jag gör, jag har gjort det så länge nu att jag inte ns reagerar på det längre. Jag vill så mycket, vara alla till lags, vara allas bästa kompis, bästa dotter, bästa anställd, bästa syster, bästa, bästa, bästa... Sätter så mycket press på mig själv att jag får magsår. Jag ska vara snyggt klädd, ha en snygg kropp, äta lagom mycket, äta regelbundet, träna lagom, ha lagom många kompisar, träffa dem lagom ofta, träffa en pojkvän eller i alla fall ha lite one-night-stands... Jag kan inte hålla reda på vad det är jag egentligen vill längre och vad som jag tror att andra förväntar av mig. Egentligen är det enda rätta att riva hela denna lista och börja på en ny där allt börjar med jag vill, för mitt liv ska bara fyllas av saker som JAG vill göra! När jag sätter mig för att skriva en sådan kan jag bli ledsen när jag tänker på all tid som jag slängt bort och allt jag kunde haft ifall jag agerat efter mig själv, mina behov och mina värderingar från början, Trott på mig själv, respekterat mig själv, litat på mig själv, älskat mig själv för den jag är och värderat mina egenskaper mer än mitt yttre. Men som jag läste en klok kvinna skriva:
"Det som har hänt, det kan jag inte göra något åt. Det tillhör det förflutna.
Det som händer idag, kan jag påverka. Det tillhör framtiden."
Jag försöker tänka på detta när det känns jobbigt. Sedan är det viktigt att ge sig själv mycket beröm, ömhet och KÄRLEK varje dag! För om jag inte älskar och värderar mig själv, hur ska någon annan göra det? Så nu ska jag försöka käleksbomba mig själv varje dag, för jag är UNDERBAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar